Malmö 23/4.2006.

Vägen till livet.

Radiogudstjänst - 7 maj 2006 kl 11.03 Fosiekyrkan

(Sveriges Radio P1 direktsänder en Gudstjänst)

Vem är jag ? Jag är enligt Studieförbundet Sensus.

Han heter Dietmar Kröhnert. Men hans buddhistsika namn är Rev .Dhammamitra (karunavajra).Han tog tillflykt (konverterade) till buddhismen 1997.Då fick han namnet Dhammamitra. Efter 5 års utbildning i Dharman (Buddhasd lära),huvudsakligen genom Ven .Dharmavajra i Malmö och Rev .Bodhivajra i Tyskland så fick han hösten 2004 göra en Abhisheka (präst/lärare invigning).Av Mandalacharyan. Ven Asanga. Då fick han en ny titel och ett nytt namn. Hösten 2005 så träffade han mästaren Ajahn Suthep i Thaton som ligger i norra Thailand. Han gav honom den gula Therevada dräkten som bevis för hans erkänsla och kunskap inom Dharman.

Predikan

Lärotalet om Kärleken

Jag vill tacka Ida. Wärenborn och Fosie församling för att jag fick komma hit och tala om min religiösa tro. Och vad jag anser är vägen till livet. Jag är mycket tacksam.

För mig som Buddhist är det viktigaste ; att utveckla kärlek till hela världen.

Att utveckla djup samhörighet och varma känslor till hela världen .Att göra sitt sinne vidöppet till hela världen. Uppåt nedåt och i sidled. Gör det obehindrat fritt från hat ,egoismen avundsjuka, likgiltighet och okunnighet………Buddha lärde ut att människor har fyra vackra kvaliteter inom sig. De är Kärlek, barmhärtighet(medlidande) Medglädje (glädje över andras lycka) och Harmoni (balans och inre frid) vad som än händer .Dessa är kända som de 4:a gudomliga boningar (eller upphöjda tillstånden).Som vi alla kan få och uppleva om vi ägnar oss åt regelbunden meditation eller (inre bön)

Genom meditation (inre bön) så har jag kommit fram till att solidariteten i vårt samhället har helt eller nästan försvunnit. Jag har upptäckt att de som är rika blir ännu rikare och de som redan är fattiga blir ännu fattigare. När jag inte var Buddhist så bodde jag i det rika Limhamn. Där bodde jag i hus och hade bil .Så man kunde ju tycka att, jag hade allt, men egentligen sa upplevde jag i mitt inre. Att jag inte hade någonting. Nu när jag är buddhist och bor en lägenhet i Lindängen som är ett typiskt arbetare/invandrar område. Här har jag inte mycket, materiellt……men ändå så upplever jag, att jag har allt………Vad det inte Jesus som sa. Vad hjälper det om du vinner hela världen, men förlorar dig själv.

Det är här i Lindängen inte i Limhamn där man kan se och uppleva. arbetslösheten ,utslagningen av människor ,förtidspensionärer, långtidssjukskrivna osv.....Det är här som man kan se att ordet solidaritet som en gång fanns i de olika partierna och som en gång präglade vårt samhälle har mer eller mindre har försvunnit. Som en vanlig arbetare så måste jag säga. Att jag tyvärr, ibland upplever att våra politiker och industridirektörer inte några bra föredömen. Eftersom de sista 12 åren så har klyftorna ökat ännu mera i vårt samhälle…….

Men mitt i allt elände/lidande så finns det en väg till befrielse och frälsning. Det är enligt min tro, att gå Buddhas väg. När man en gång har fått uppleva Buddhas kärlek ,ja det är då man har hittat en väg ut ur lidande. Det är då man får hoppet tillbaka. Att man kan övervinna och besegra arbetslösheten genom att få ett arbete, att besegra sjukdomen och bli frisk osv....Det är då man kan börja tjäna sina medmänniskor och utveckla solidariteten ( tillsammans med Svenska kyrkan) eftersom vi bägge har upplevt den sanna kärlek från Buddha/Gud.

Jag som Buddhist anser att solidariteten är det viktigaste i vårt samhället. Vi måste ställa upp mer för varandra. Istället för girighet/egoismen bör vi dela med oss. Istället för hat, bitterhet och avundsjuka så bör vi försöka öva oss på medkänsla, vänlighet, och kärlek. Vi måste komma bort från livsstilen som finns nu. Den är ungefär så här. Tänk på dig själv först och främst och strunta i alla andra…….

Vi kan se nu hur denna inställning hur förödandet det är för vårt samhälle. Eftersom det är så många som känner sig utanför och det är början till främlingskapet.

Jag som Buddhist menar att vi måste gå tillbaka till våra värden som heter. Att vi bör ställa upp för varandra, vi måste utveckla en gemenskap, mycket mer an vad vi gör idag. Och politikernas viktigaste uppgift idag. Bör vara att se till att inte klyftorna ökar ännu mera……och bli bra föredömen.

Viljan att ödsla kärlek på allt levande, att visa barmhärtighet mot den som lider, glädje över andras framgångar och av avvägd sinnesfrid/harmoni i förhållande till andra. Det anser jag, är vägen till livet När vi ställer upp för våra medmänniskor. Det är då vårt liv får en mening .Då har vi insett att det är viktigare att ge, än taga emot. När vi gör det, då kan man uppleva den sanna kärleken från en Buddha/Gud. Mitt budskap som Buddhist är .Att utövande av kärlek, barmhärtighet och medglädje är mycket användbara i vårt dagliga liv och för mänskligheten i stort .Deras tillämpning är mycket viktigt när vi skall utöva solidaritet till hela världen.

Välsignelsen

Måtte de 4:a gudomliga tillstånden som finns i vårt hjärta, utgå från denna bön. För allt levande….

Måtte kärlek, barmhärtighet, medglädje och balans fritt från egoismens begränsningar utgå från denna bön…..så att vi kan tjäna alla levande varelser.

Måtte mitt liv och andras liv .Ej har varit förgäves.

Må det Universella (Buddha/Guds) ljus tändas inom oss.

Må vi bliva inspirerade……av deras Kärlek

Må vi kunna förverkliga…….Buddha/Guds kärlek i vårt dagliga liv. Så att vi kan tjäna våra människor och allt annat liv.

Sammanställd av

Rev. Dhammamitra (karunavajra) Kröhnert.

Malmö/Stadel (Tyskland) (Buddhahuset) 27/4.2006.